Det papperslösa jordbruket – ett renässansideal för framtidsadvokaten

De stora affärsjuridiska advokatbyråerna har förlorat något av sin forna attraktionskraft som arbetsgivare. Advokat finns inte längre med bland de 10 mest populära jobben. Enligt många undersökningar tycks det vara 80- och 90-talisternas fel. De prioriterar frihet och livskvalité framför hög lön och 80-timmarsveckor.

 
Men är det verkligen sant att advokatyrket är orimligt krävande, vad beror det i så fall på och vad kan man göra åt det?
 

Ja, advokat är ett yrke som kräver mycket, men inte överdrivet mycket. En advokat lever på samma sätt som läkare med rädslan att ett litet fel ska orsaka katastrofala konsekvenser. Advokaten måste därför hålla sina kunskaper uppdaterade. Samtidigt agerar dagens advokat på en hårdnande konkurrensutsatt marknad. Vill man behålla sina klienter måste man vara tillgänglig – men det gäller för vilka konsulter som helst.

 

Jag påstår att det finns flera yrken som kräver lika mycket och mer än advokatyrket.

 

Om nu läkare måste vara beredda att arbeta i omänskliga 36-timmarspass och varje försäkringsmäklare, reklamkille och IT-företagare svarar på mail kl. 01.30 och sover med mobilen under kudden – varför denna etablerade klichébild av advokatbyråerna omänskliga arbetsplatser?

 

Jur.stud. Tove Lindgren föreslår i sin lysande välskrivna krönika i Dagens Juridik från den 6 december förra året att Juridikstudenter nästintill undantagslöst, är så kallade ”insecure over-achievers” (ett annat ord för att man är arbetsnarkoman på grund sin dåliga självkänsla). Juriststudenterna söker sig till affärsjuridiska byråer där deras missbruk kan få frodas genom arbete och prestation på en galet hög nivå, vilket enligt Lindgren skulle passa som hand i handske för byråerna. Därmed skulle juristerna själva bidra till att hålla liv i en människofientlig arbetskultur genom sina störda personligheter. Detta likt ett lönsamt bantningsföretag vars framgångsfaktor är att det drivs av anorektiker.  

 

Jag tycker att Tove Lindgrens inlägg är blixtrande intelligent och välformulerat men andas samtidigt lite opportunism. Brister i självkänslan och sammanhängande missbruksbeteenden – oavsett om det är droger, mat, sex eller arbete som missbrukas – innebär psykisk ohälsa som många gånger leder till stort lidande. Arbetsnarkomaner fungerar dåligt i längden och är till skada för sig själva och sin arbetsplats. Högpresterande advokater måste se till att ha balans i livet för att kunna bibehålla hög energi, kompetens och gott omdöme. Yrket kräver en så pass hög grad av flexibilitet och förmåga till helhetsförståelse att varje inslag av psykisk ohälsa förhindrar maximalt effektuttag. Den advokat som inte sover ordentligt under längre tid eller saknar socialt liv fungerar generellt sett inte på de högre nivåerna.

 

Många framgångsrika advokater framstår i stället som nyfikna och levnadsglada. Thomas Bodström, Jens Lapidus och Tove Klackenberg har skrivit romaner. Henning Sjöström hade ett Buddhistiskt tempel i trädgården och sjöng opera. Lindahls uppsalakontor har sin egen stolthet i Anders Frigell som debuterade som pjäsförfattare i mogen ålder med ”von Sydowmordens gåta” med premiär på Uppsala Statsteater.

 

I industrialismens begynnelse tvingades fabriksägarna tuta i fabriksvisslan för att arbetarna skulle gå hem och inte arbeta ihjäl sig. De första fabriksarbetarna var nämligen inflyttade bönder som aldrig tidigare funderat över att vare sej komma till jobbet än mindre gå hem – Årstiderna, vädret och djurens behov hade styrt arbetsinsatserna som i alla delar var integrerat med privatlivet. Jobbet fanns där mitt ibland allt det andra. Idag har industrialismen övergått till informationssamhället men när utbrända tjänstemän ska rehabiliteras tillbaka till kontorsstolen är det fortfarande den gamla fabriksklockan som ska frälsa oss. ”Sätt gränser”, ”stäng av telefonen klockan 17.00” och ”låt inga arbetsrelaterade tankar störa dig på semestern”. Frågan är om man som konsult inte blir mer stressad av att tvingas stänga ute klienterna när man vet att konsultarbetet mer påminner om ett papperslöst jordbruk än fabriksarbete.

 

En person i min närhet som sjuder av energi i alla riktningar är korridorkollegan Fredrik Persson. För två veckor sedan kom han ut med en ungdomsroman på Bonnier Carlsen ” Du kanske inte vet det, men Döden spelar faktiskt inte handboll” (ISBN 9163869756). Advokat Persson är det typiska livsglada multigeniet som förutom författarskapet flyger segelflygplan, läser mandarin (kinesiska) och har brunt bälte i karate. Han leder framgångsrikt arbetet med Göteborgskontorets varumärkeshantering, vilket innefattar en liten dedikerad personalstab och en hel massa specialanpassade datorsystem. Fredrik har skrivit boken tillsammans med sin skrivarkurskompis Linda Belanner. Boken vänder sig enligt förlaget till läsare mellan 12-15 år. Min son Ville 14 år har plöjt de 280 sidorna och har recenserat boken här.

 

Informationssamhället kommer med tiden att generera nya attityder till arbete, familj och fritid som befruktar de allt högre krav som ställs på oss. Jag föreställer mig att det kommer finnas renässansliknande inslag i detta förhållningssätt där barn, familj, arbete, hobbys och välgörenhet kommer att flyta ihop i någon bemärkelse. Det är inte fråga om ett livspussel med hårda kanter som ska pressas ihop. I stället för att uppehålla sig vid gränser och system tror jag att det kommer att bli viktigare för den enskilde att kontrollera livsinnehållet och kvalitén i dess helhet.

  • Emanuel Wallin

    Välskrivet i vanlig ordning Lars!