Jag vill vara affärsjuridikens Doktor House

Doktor Gregory House finns bara på TV. Men jag tror att alla som slussats runt med ett odefinierat eksem mellan hudläkare, invärtes medicin och neurologen önskade att Doktor House fanns på riktigt. En doktor som kunde lägga ihop den där knepiga hostan med hörselnedsättningen på vänster öra och förstå att problemet måste vara relaterat till lymfsystemet.

 

För de stora affärsjuridiska advokatbyråerna sägs tendensen vara en ökad specialisering. Juristerna knyts tidigt till smala kompetensgrupper. Allmänpraktik på domstol genom notarie- och fiskalstjänstgöring är inte längre ett anställningskrav. Det finns exempel på jurister som får svårt att bli ledamöter i advokatsamfundet för att de efter fem års stenhårt arbete på byrån inte kan åstadkomma en enda referens – De har varken haft kontakt med motpartsombud, domstolar eller ens klienter eftersom de ägnat sin anställningstid till att genomföra due dilligence undersökningar vid företagsöverlåtelser – inte sällan inom ett smalt rättsområde.

 

En advokat som tillbringat de senaste fem åren i datarum letandes efter ”change of control-klausuler” vid företagsöverlåtelser måste rimligen ha försvagat sin generella känsla för det juridiska systemet och den juridiska metoden. Den advokaten måste haft svårt att upparbeta någon vidare ”fingerspitzengefühl” för affärer i allmänhet.

 

Min kollega på Lindahls stockholmskontor, David Frydlinger, har länge arbetat med frågan om vad det goda affärsjuridiska hantverket består av. David är nybliven delägare och en lysande pedagog. Han har en tidigare karriär som bolagsjurist inom telekombranschen och är hjärnan bakom innehållet i Lindahl Business Law Challange. Tävlingen skiljer sig från andra juridiska tävlingar och är väldigt praktiskt affärsmässigt inriktad. ”Affären” står i fokus och juridiken ska finnas där bland andra verktyg. En allt för nischad affärsjurist skulle ha svårt att vinna den tävlingen. De tävlande får utbildning i det affärsjuridiska hantverket. Undervisningsmaterialet – som alltså är författat av David Frydlinger – har nu växt till en hel bok:

 

”Det affärsjuridiska hantverket – arbetet innanför avtalsfrihetens gränser” kommer ut på Norstedts Juridik i höst.

Jag har läst ett första utkast av boken och är imponerad. Ämnet behandlas praktiskt men har samtidigt hög akademisk ambition. En god affärsjurist måste kunna växla mellan å ena sidan förståelse för den affär som klientföretaget vill åstadkomma och å andra sidan den rättsliga verklighet inom vilken affären ska genomföras. Hela boken utgår från en mycket strukturerad och genomarbetad analysmodell. Modellen leder affärsjuristen till att steg för steg sätta sig in i klientföretagets affär genom att förstå syftet med affären, att hantera risker samt att göra detsamma utifrån motpartens perspektiv. Boken är full av klargörande exempel och visar hur viktigt det är att den goda affärsjuristen inte har alltför stora hål i sin generella juridiska kompetens. Dessutom måste affärsjuristen vara något av en affärsman, eller i vart fall förstå hur man gör bra affärer.

 

Kan då en fortsatt specialisering av juristkåren på sikt innebära en försvagning av kvalitén på affärsbyråernas rådgivning?

 

Frågan ska ses i ljuset av den ökade konkurrensen mellan affärsbyråerna. Den juridiska rådgivningen måste vara mer värd för klienten än beloppet som står på fakturan, annars går klienten till någon annan. Vissa argumenterar för att framtidens advokatbyråer, för att överleva, måste bli mer affärsmässigt organiserade, vilket bland annat innefattar externt ägande och ökad specialisering. Andra ser motsatt på saken. Att all bulkjuridik, skriva akieägaravtal och göra due-dilligence undersökningar och liknande i större utsträckning kommer att hanteras av mindre kompetent personal och i låglöneländer – affärsjuristen måste framför allt skapa värde för klienten tillsammans med klienten i en strategisk position och behöver – för att överleva – vara både allmänbildad, affärsmässig och ha en bred och djup juridisk förståelse.  Av detta skäl påstås specialiseringstrenden vara död och komma att ersättas av ett krav på advokater som är oerhört kunniga generalister med väl utvecklad affärsmässighet och kreativitet.

 

Det är uppenbart att det även i framtiden kommer att behövas stora byråer med specialiserade kompetensgrupper. Många internationella transaktioner skulle inte vara möjliga att genomföra utan en sådan struktur. Samma sak gäller rådgivning där klientföretagets legal-avdelning redan ställt diagnosen och uppdraget är avgränsat när det kommer in till byrån. Den viktiga frågan är nog om det överhuvudtaget går att bli en bra specialist utan att samtidigt vara bra generalist. Det finns många av de mest lysande specialisterna som också är lysande generalister. De juridiska standardtegelstenarna ”Kvittning” och ”Preskription” hör till den riktigt smala doktrinen. Böckernas författare, Stefan Lindskog är emellertid en advokaternas Leonardo da Vinci. Som justitieråd skriver han lika kunnigt, passionerat och ordrikt i en dom om parkeringsböter som när det gäller avtalstolkningsfrågor. Under sin tid som advokat på advokatfirman Wistrand har Stefan Lindskog drivit en linje som går ut på att unga jurister inte ska vara rädda för att skriva vetenskapliga artiklar. Uppenbart i syfte att dessa jurister inte ska frestas att stelna som välbetalda men ensidiga kugghjul i storbyråns fabriksproduktion.

 

David Frydlingers bok argumenterar inte för ett visst sätt att organisera jurister på en affärsjuridisk arbetsplats. Boken visar med underbyggd tydlighet och skärpa att det affärsjuridiska hantverket är ett holistiskt hantverk som kräver känsla för hela juridiken och framför allt känsla för business. Principer för byråns kompetensfördelning bygger på andra överväganden.

 

De behov som kontor i mindre städer ställer på advokattjänster skiljer sig säkert i någon mån från den internationella marknad som Stockholmskontoren möter allt oftare. De olika byråernas organisatoriska kultur och tradition utgör också vägledning för i vilken riktning en anpassning till ökad konkurrens kommer att ske. Framför allt skiljer sig de olika byråerna vad gäller långsiktighet, hållbar utveckling och känsla av ansvar för nästa generations advokater.

 

På Wall Street ställs idag frågan i styrelserummen ”var vill vi att bolaget ska vara den dag vi inte längre är här” – inte som en sentimental önskan av att lämna avtryck, utan som en vinstgenererande attityd med tydliga kopplingar till förtroendeideologier à la ”fångarnas dilemma” och Robert Putnams ” Bowling Alone” – tonen skiljer sig väsentligt från Gordon Gekkos kortsiktiga vinstmaximeringsideal från 80-talet. Det spelar ingen roll om man på kort sikt kan tjäna massor av pengar genom att öka specialiseringen ytterligare eftersom det inte är hållbart i längden. Mot den samlade bilden framstår David Frydlingers analys och advokatfirman Lindahls inriktning långt fram, ”up to date” och väl förberedda för konkurrensutsättningen.

 

För egen del nöjer jag mig med att konstatera att det är roligare och passar mig bättre att vara Doktor House än att bara kunna allt om leverfläckar.

  • S Ljungman

    Bra!