Glittra i Baku

Jo visst, jag är advokat. Men en gång i tiden stod jag på Göteborgs Stadsteaters stora scen och talade blankvers. På den tiden var jag skådespelare, utbildad på Malmö Teaterhögskola. En särskild dag 1999 var jag Hamlet inför en publik bestående av 700 niondeklassare varav hälften stirrade ner i sina mobiltelefoner. Efter föreställningen kom det brev till teatern, vissa med påpekade om att det var bögigt med teater. I ett par av breven stod det att pjäsen var bra med undantag av att den som spelade Hamlet eftersom han hade ölmage och tights. Jag vet hur det känns att vara glittrande, storslagen fantastisk och ändå så….fjollig.

 

Snart är det dags för den stora Eurovisionsfestivalen i Baku, Azerbadjan. Schlager är en underhållningsform som kan ta ut svängarna och traditionellt premierar olika typer av gränsöverskridanden. Jag tänker på exempelvis på den stora schlagerikonen ”Dana International”. Hon var född man i en judisk arbetarfamilj och representerade Israel iförd en utsökt klänning av aluminiumfolie. Hon vann 1998 finalen i Birmingham.

 

Nu sägs det att Baku gör sig redo för fest. Vad är det för fest Europas enade, vallfärdande eurovisionfantaster är inbjudna till? Vi snackar alltså om ett land som reportrar utan gränser rankat som nummer 165 av 179 på sin pressfrihetslista. Ett land som Human Rights Watch gång på gång framhåller som ansvarigt för orättvisor och kränkningar av bland annat kvinnor och journalister. Ett land som konstant underlåter att agera rättsligt mot det våld som homosexuella utsätts för av civilsamhället i och utanför sina familjer.

 

Den homosexuella konstnären och poeten Babi Badolov lyckades nyligen efter många år av fysisk och psykisk misshandel i Azerbaijan få asyl i Frankrike. Han har bara åtta tänder, en av sviterna från misshandeln. Idag lever han under stående dödshot från sina landsbröder.

 

Faktum är att just homo-frågan på något bisarrt sätt blivit världsnyhet när officiella företrädare för Azerbajdzjan sett sig föranledda att i västerländsk media utställa garantier för att alla homosexuella besökare är välkomna till 2012 Eurovision song contest i Baku. Som om detta inte vore nog har våra grannar i väst, norrmännen, tagit det säkra före det osäkra och uppmanat sina homosexuella Eurovision-fans att låtsas vara straighta för en helg. Islänningarna överväger att bojkotta tävlingen helt.

 

Även om jag själv har lagt mina blanka snabelskor och den guldbrämade sammetsjackan på hyllan är jag beredd att dö för min hustrus rätt att bära lösmustasch. Jag vill kämpa för andras rätt att glittra och för allas rätt att bära sin sexuella läggning med stolthet -oavsett paljetter och låtsad flärd. Kommer inte trottoarerna i Baku få skimra i regnbågens alla färger så kommer i alla fall himlen över dem att göra det. Frågan om mänskliga rättigheter ska ingen komma undan.